Norsk skogkatt är en kattras med halvlångt hår som härstammar från Norge. På norska kallas rasen skaukatt eller norsk skogkatt. För närvarande är det framförallt i Norge, Sverige och Island som rasen är populär, och den är också på stark frammarsch i Frankrike.

Det här är inte en ras som medvetet avlats fram av människan, utan helt enkelt katter som av evolutionärt tryck anpassat sig till omgivningen och till exempel utvecklat en varmhållande och vattenavstötande päls för att bättre klara av de norska vintrarna.

Den norska skogkatten tros härstamma från katter som kom till Norge som skeppskatter. Vi vet inte så mycket om de norska skogkatternas historia, men det är troligt att vissa förvildades och började leva i skogen där evolutionärt tryck gjorde att de utvecklade de egenskaper som krävdes för att klara av utomhusklimatet. Samtidigt fick vissa av dem bo hos jordbrukande norska hushåll som uppskattade att de höll råttor och möss borta. Norsk skogkatt är än idag en katt som kan bli en väldigt skicklig jägare om den får chans att jaga, och dess storlek gör att den med framgång kan ge sig på större gnagare än vad den genomsnittliga huskatten klarar av.

Klättring

En intressant förmåga hos den norska skogkatten är att den kan klättra nedför träd med huvudet först. (De flesta andra tamkatter backar ned.) När den ska ta sig nedför trädet klättrar den i en spiral istället för att klättra rakt ned. Norsk skogkatt har mycket rejäla klor som hjälper den när den ska klättra.

I norska sagor och legender förekommer skogkattas, en mystisk katt som enligt sägnerna ska bo i bergen och klara av att klättra längs lodräta klippväggar. Det är möjligt att det är förfäderna till dagens norska skogkatter som gett inspiration till dessa berättelser. Faktum är att norsk skogkatt inte bara klättrar i träd utan också på stenar och klippor.

Bakgrund

I Norge var det inte förrän på 1930-talet som man började se dessa katter som något annat än helt normala tamkatter. År 1938 bildades en klubb för norska skogkattentusiaster för att stödja arbetet med rasen.

En liten grupp norska skogkatter togs till Tyskland och visades upp på en kattutställning, och rönte där stort intresse bland de tyska kattutställningsdomarna. Andra världskrigets utbrott i slutet av 1930-talet innebar dock att kattutställningarna i Europa, och då särskilt de internationella, fick stryka på foten. Det samma gällde arbetet med klubben hemma i Norge.

Den norska skogkatten fortsatte att leva i Norge, men i resten av världen förblev den i stort sett okänd. Det var inte förrän på 1970-talet som intresset för norsk skogkatt började blomma upp utanför Norge. Då hade arbetet hos den norska klubben kommit igång igen och ett officiellt avelsprogram hade antagits, bland annat för att förhindra att rasen skulle dö ut på grund av hybridisering med vanliga tamkatter.

Den första internationella kattorganisation som accepterade rasen norsk skogkatt var Fédération Internationale Féline (FIFe), vilket skedde på 1970-talet efter påtryckningar från entusiasten Carl-Fredrik Nordane. (I Sverige antogs rasen år 1978.) Numera är rasen erkänd av alla de stora internationella kattorganisationerna, men det dröjde ända till 1994 innan The American Cat Fanciers Association började acceptera registreringar av rasen.

Att köpa en norsk skogkatt

Att köpa en renrasig och registrerad norsk skogkatt från en uppfödare brukar kosta kring 7 000 kronor i Sverige.

Personlighet med mera

• Generellt sett blir norska skogkatter mycket keliga och tillgivna om de lever i en kelig och tillgiven miljö, men det finns förstås som alltid individuella variationer.
• Det är vanligt att norska skogkatter fortsätter vara lekfulla även som gamla.
• Den norska skogkatten brukar ”småprata” men är inte särskilt högljudd. Det förekommer dock att katter som växer upp tillsammans med hundar blir ljudligare.
• Norska skogkatter är intelligenta och har bra problemlösningsförmåga.
• Norska skogkatter brukar vara bra på att anpassa sig till nya förhållanden, till exempel flytt till ett nytt hus eller att familjens sammansättning ändras.
• Norska skogkatter blir ofta mycket skickliga jägare om de ges möjlighet att jaga.
• Norsk skogkatt tycker om att vara ute och vill gärna ha mycket plats att ströva omkring på och undersöka. Den har mycket energi och upptäckarlust, och det kan vara svårt för den att få utlopp för detta som renodlad innekatt. Om den inte får gå ut kan den bli väldigt uppmärksamhetskrävande, så vill man hålla sin katt inne mycket (eller helt och hållet) måste man se till att man själv har tid och energi att sysselsätta den på många olika vis och förse den med lämpliga miljöer att undersöka.
• Rasen är känd för att ha lätt för att acceptera andra katter i hushållet, och brukar också fungera bra ihop med hundar.

Kräver pälsen mycket pälsvård?

Det är lätt att tro att en katt med så imponerande päls som den norska skogkatten behöver mycket pälsvård, men så är inte fallet. Skogkattens päls avlades inte fram av människor som ville ha en snygg katt, utan är ett resultat av evolutionen eftersom den här pälsen hjälper katten att klara sig i vinterväder. Förfäderna till dagens skogkatter levde inte hos människor som ägnade en timme om dagen åt kattpälsvård och köpte speciella kattpälsbalsam. Därför kräver norsk skogkatt inte särskilt mycket pälsvård och det räcker vanligen med att hålla lite koll på pälsen och ingripa om den börjar tova sig.

Vill man minska mängden katthår i hemmet kan man borsta katten ofta för att hinna fånga upp tappat hår innan det hamnar i soffan, men det är inte nödvändigt för kattens skulle utan det handlar om våra mänskliga önskemål.

Mat

En norsk skogkatt behöver mer mat än en normalstor vanlig huskatt. Exakt hur mycket energi den behöver och i vilka proportioner den behöver olika näringsämnen beror bland annat på ålder och aktivitetsgrad.

Utseende

Det norska klimatet och katternas levnadsförhållanden där gjorde att vissa fysiska attribut fungerade bättre än andra. Katter med vissa fysiska företräden var alltså mer troliga att överleva och få ungar som även de lyckades överleva och få ungar – och på så vis blev vissa fysiska egenskaper vanligare och vanligare. Det var så den norska skogkatten växte fram som en distinkt ras.

Kroppen

Den norska skogkatten är stor, långsträckt och muskulös. Att vara stor är ofta en fördel i kalla klimat eftersom det gör det enklare att hålla värmen. Jämför till exempel storleken på en sibirisk tiger med en indisk tiger.

Den norska skogkatten ser stor och stadig ut, men är samtidigt en mycket vig och smidig katt. Benen är förhållandevis höga, och bakbenen är något högre än frambenen.

En fullvuxen hanne väger 5-10 kg, medan honorna brukar ligga i spannet 3-6 kg.

Svansen

Norsk skogkatt har en karaktäristisk stor och yvig svans. Svansen är mycket rörlig, och det är möjligt för katten att svänga på enbart den övre delen av svanstippen om den vill.

Rasstandarden för norsk skogskatt anger att svansen ska vara så lång att den når till kattens skulderblad, och allra helst ända till nacken. Detta är dock främst av intresse för personer som vill ställa ut sin katt på kattutställningar.

Ansiktet

Norsk skogkatt har ett trekantigt ansikte med kraftig haka. Många vanliga svenska huskatter är trubbnosiga, men så ser inte renrasig norsk skogkatt ut. Ett fyrkantigt eller runt ansikte ses som en defekt enligt rasstandarden.

Ögonen är mandelformade. Alla ögonfärger är accepterade i rasstandarden.

Öronen hos norsk skogkatt är stora och sitter med brett mellanrum, högt och öppet. Enligt rasstandarden ska öronens yttre linjer följa huvudets linjer ned till hakan. Vissa individer har små tofsar på öronen, som på lodjur.

Päls

Eftersom norsk skogkatt är anpassad för ett liv i kallt och snöigt klimat har den en tjock och fluffig päls som består av två lager. Pälsen är halvlång och tät. Det ena lagret består av fluffig underull med bra isolationsförmåga som hjälper katten att behålla sin kroppsvärme. Det andra lagret består av tjocka vattenavstötande täckhår som hjälper katten att hålla sig torr, till exempel om den utsätts för snöslask.

Norsk skogkatt har extra mycket päls på benen, bröstet och huvudet. Katten har en tydlig krage och kindskägg, och på bakbenen sitter så kallade ”knickers”.

Vissa individer har extra mycket hår under tassarna.

Färg

Väldigt många olika färger är rasgodkända enligt svensk och norsk rasstandard för norsk skogskatt. Några viktiga undantag är maskad, choklad och lila.

Klor

Norsk skogkatt har mycket starka klor, vilket bland annat hjälper den när den klättrar.

Hälsa

Norsk skogskatt är på det stora hela en hälsosam ras och det är vanligt att dessa katter blir åtminstone 15 år gamla.

Njurproblem och hjärtproblem förekommer.

GSD IV

Det går att låta testa sin norska skogskatt för att se om den bär på anlag för GSD IV (GSD typ 4). Akronymen GSD står för Glycogen Storage Disease, det vill säga en sjukdom som påverkar hur katten lagrar glykos. Sjukdomen är mycket ovanlig hos norsk skogkatt, men eftersom den är så allvarlig (kan ha dödlig utgång) rekommenderar flera kattorganisationer att endast katter som testats och visat sig vara fria från anlaget används i aveln.