Sibirisk skogskatt, även känd som Sibirisk katt, är en långhårig kattras från Ryssland. Det är en så kallad lantras, det vill säga en husdjursras som levt så pass länge i ett viss geografiskt område att den genom naturligt urval har anpassat sig till de förhållanden som råder där, till exempel vad gäller klimatet.

Inom kattrasen sibirisk skogskatt finns stora variationer vad gäller till exempel storlek, färg och mönster. Vissa individer är riktigt stora katter, medan inte blir mer än medelstora som fullvuxna.

Neva Masquerade är en färgform av sibirisk skogskatt som hos vissa kattorganisationer, inklusive FIFe, klassificeras som en egen kattras.

Alternativa namn

• Sibirisk katt
• Siberian
• Moscow Semi-longhair

Bakgrund

Katter som ser ut som siberiska skogkatter förekommer i flera hundra år gamla ryska målningar, och den här typen av katter omnämns också i ryska folksagor. I en folksaga, som nedtecknats av professor A. N. Afanasev, får vi stifta bekantskap med en siberisk skogskatt vid namn Kotofej Ivanovich.

I Harrison Wiers bok från 1871 om de tidiga kattutställningarna i England nämns den sibiriska skogskatten.

Så vitt vi vet skedde inte någon import av sibiriska skogskatter till USA förrän år 1990, efter kalla krigets slut. Rasen är fortfarande förhållandevis ovanligt utanför Ryssland eftersom det kan vara både dyrt och ganska komplicerat att exportera katter därifrån.

När sibiriska skogskatter först började exporteras från Ryssland orsakade det en del förvirring hos kattorganisationer utomlands som var vana vid nationella rasstandarder; i Ryssland satte nämligen varje individuell rasklubb sin egen standard. Sibiriska skogskatter från olika delar av landet kunde därför ha avlats i enlighet med tämligen vitt skillda regelverk och se ganska olika ut. Dessutom var det ganska sent som rasstandarder för Sibirisk skogskatt började skrivas ned i Ryssland, en av de första var den som publicerades av kattklubben Kotofei i Sankt Petersburg (Leningrad) år 1987.

Exempel från populärkulturen

• I boken “Enterprise the First Adventure” (1986) av Vonda N. McIntyre har Spocks kusin Stephen en sibirisk skogskatt som husdjur.
• Flera högt uppsatta politiska ledare i Ryssland har haft sibiriska skogskatter som husdjur, inklusive Sovjetunionens president Mikhail Gorbatjov och Rysslands premiärminister Dmitry Medvedev.
• I den tecknade serien Hetalia: Axis Powers har figuren Ivan “Ryssland” Braginski en sibirisk katt.

Beteende

Siberiska skogskatter är mycket sociala varelser som gillar att ha sällskap. Man bör därför överväga att skaffa minst två katter, såvida man inte har väldigt mycket tid att lägga på att umgås med sin katt.

Utseende

Kropp

Den sibiriska skogskatten är en stark katt som både är kraftfull och vig. Kroppen är robust, med rejäl bakdel och stora, runda tassar. Bakbenen är något längre än frambenen, och ryggen har en viss böjning.

Öron

Öronen är medelstora till stora.

Ögon

Ögonen är stora och runda.

Svans

Svansen är stor och väl bepälsad.

Päls

Pälsen består av tre lager, inklusive ett vattenavstötande yttre lager som skyddar mot väta och ett ulligt undre lager som isolerar och håller katten varm. Pälsen är glansig och inte särskilt benägen att tova sig. Man kan behöva reda ut några enstaka tovor då och då, men den sibiriska katten är inte en kattras som behöver mycket pälsvård. Pälsen utvecklades som svar på de kalla ryska vintrarna och är inte resultatet av medveten avel för att skapa en snygg (men opraktisk och omsorgskrävande) päls.

Den sibiriska skogskatten byter under året mellan sommarpäls och vinterpäls. Det är troligen skillnader i dagens längd som triggar katten att gå från vinterpäls till sommarpäls och vice versa.

Färg och mönster

Sibirisk skogskatt förekommer i många olika färger och mönster, till exempel tabby, sköldpaddsskal och enfärgad.

Så kallade colour-point klassificeras hos vissa kattorganisationer (bland annat FIFe) som en separat kattras vid namn Neva Masquerade. Neva efter floden som rinner genom det område där de sägs ha sitt geografiska ursprung, och Masquerade på grund av ansiktsmasken.

Fortplantning

Jämfört med många andra kattraser blir sibiriska skogskatter könsmogna tidigt och vissa börjar fortplanta sig redan vid fem månaders ålder. Ska katten inte användas för avel bör den därför steriliseras tidigt.

En hona och hane som lever tillsammans kan bli mycket starkt bundna till varandra och det förekommer att honan vägrar para sig med andra hanar än sin utvalda hane.

En kull sibiriska skogskatter består i genomsnitt av sex kattungar, men allt mellan en unge och nio ungar räknas som normalt. Större kullar än nio ungar förekommer, men är ovanligt.

Sibiriska skogkatter tenderar att vara mycket omsorgsfulla föräldrar och det är vanligt att både honan och hanen sköter om ungarna. Om det finns äldre syskon i hushållet kan de också hjälpa till med att hålla kattungarna rena, leka med dem, osv.

För avel rekommenderas honor i åldersspannet 1 1/2 år – 6 år eftersom de tenderar att ha den högsta överlevnadsprocenten i sina kullar.

Eftersom den sibiriska skogskatten fortfarande är så pass ovanlig utanför Ryssland är det extra viktigt att man är omsorgsfull när man väljer ut en hanne för avel. I regioner där sibirisk skogskatt är ovanlig förekommer det nämligen att de få hannar som finns används till så mycket avel att inavelsgraden över tid blir farligt hög.

Ett alternativ för kattallergiker?

Vissa allergiker upplever att de tolerant sibiriska skogskatter bättre än vanliga huskatter, men de individuella variationerna är stora och det finns gott om kattallergiker som är allergiska även mot siberianerna. Det kan också vara så att man initialt tolererar den sibiriska katten, men att exponeringen över tid blir så pass stor att man utvecklar allvarliga allergiska symptom.

Man bör också tänka på att det är skillnad mellan olika individuella katter vad gäller produktionen av ämnen som allergiker reagerar mot. Många människor som är allergiska mot katter reagerar mot ämnet Fel d1. Hankatter producerar generellt sett mer Fel d1 än honkatter, och för de sibiriska skogskatterna finns det studier som tyder på att individer med silverfärgad päls producerar mer Fel d1 än övriga siberianer.